misssbrightside

Från och med imorron, måndagen den 23 november så är det noll tolerans som gäller. Inga mer undanflykter.  Det finns ingen easy way out och som jag lever nu så verkar jag tro det. Jag ska ner under 120 innan jul, det är en sak som är säker. Jag har alla vertyg som krävs för det också, fyra kilo är inte alls särskilt mycket om man lägger ner sig. Har även fått mig en stegräknare så det är bara att köra på. Har gjort en lista på vardagsmotion som jag tänker lägga upp här någon dag, inte riktigt de gamla som att ta trappan osv, lite omgjort för att passa mig :)

Det är inte synd om mig för att jag får äta nyttig mat
Det är inte synd om mig för att jag gör saker som är bra för mig kropp
Det är inte synd om mig för att jag äntligen har tagit tag i saker
Det är inte synd om mig för att jag vill göra förändringar som är bra för mig


Ändå vill så gärna trösta mig själv, tröstäta en kaka eller två.

Imorron är det onsdag. Det gick betydligt snabbare än vad jag trodde i början av veckan. Trodde det skulle bli en godisfri vecka, men så blev icke fallet. Har fått i mig en 24 g chokladkaka, men känner ingen som helst ångest för det. Det var ett helt medvetet val och det blev ingen överätning samt att jag faktiskt delade den på tre tillfällen. Har även fått i mig en lussebulle eftersom det är en av de sakerna jag gillar mest med julen, tyvärr var den en riktig besvikelse och smakade knappt nån saffran alls. Ska bli otroligt intressant  att se vad vågen visar imorron, jag är nöjd bara det inte är plus sen förra veckan men samtidigt räknar jag nog med ett litet minus.

Imorron får vi nya kostprogrammet som de vill att vi ska följa. Jag får se om jag dömmer ut det direkt eller ger det en chans. Om jag dömmer ut det så fortsätter jag en vecka till på det sättet som jag ätit föregående vecka och går sen över LCHF. Jag tycker att det är ett noga övervägt och moget beslut. Det är det som känns rätt för mig, jag har hela bokhyllan full i böcker om just detta och har läst på en hel del. Det är ingenting jag faller för genom medias påverkan eller för att jag är jättedesperat att gå ner i vikt, utan för att det är så jag tror är det rätta sättet. Jag vet att jag kommer framstå som väldigt provocerande för mina närmsta som kommer sucka "Ännu en diet", men för mig är det inte en diet, det är en långsiktig satsning för min kropp. Som vi alla vet, men inte alltid kan inse så är människan rovdjur, inte växtätare, punkt slut. Vill även passa på att påpeka att jag har inget emot vegeterianer eller liknande, alla väljer vi vår egen väg.

Klockan är 22.00 vilket innebär att affärerna är stängda och jag har inte ätit nån tårta eller nåt annat heller för den delen. I made it. Har dock lite hallonsorbet i frysen. Men jag är inte särskilt sugen heller så det är nog ganska lugnt. Jag gjorde så att jag åt upp mina taco-rester, jag åt väldigt mycket så att jag blev väldigt mätt. Visst, det är inte bra att överäta men taco är ju helt klart bättre än chokladtårta. Har även rivit ur min garderob och rensat lite.  Allt som inte passar just nu fick åka, så nu är det nästan ingenting kvar. Men när jag gått ner under 100 kan jag ge dem ett nytt försök, räknar med nästa sommar ungefär. Det är ändå 27 kilo. Jag längtar verkligen tills nästa sommar. Då ska jag inte sitta inne och trycka utan verkligen njuta av allt!


Nu ska jag städa lite mer så jag kan känna mig riktigt stolt när jag vaknar imorron.

Första dagen på KBT-kursen. Lite blandade känslor. Man börjar verkligen förstå vad man gett sig in i, det kommer bli tufft framöver. Det jag är lite besviken över är att de verkar vara så strikta på livsmedelsverkets rekomendationer, och jag är inte helt överens med det. Vi har fått i uppgift att skriva matdagbok ett par veckor så jag tänker äta lite fett och kolhydrater nu i en vecka (ev. två) för att bevisa för mig själv och för dem att det faktiskt inte funkar att äta överdrivet mycket kolhydrater, men som sagt tänker ge det en chans.

Måste även städa imorron, dags att få struktur på tillvaron. Fick stränga instruktioner att all mat ska intagas vid matbordet. Tror ärligt att det kommer göra stor skillnad.


Nu sitter jag och överäter, försöker få i mig alla onyttiga saker som jag kan hitta. Imorron rensar jag en gång till och då ryker allt som inte har en positiv påverkan på min vikt.. Vägde mig idag. ca två kilo sen förra gången, vilket var 2 veckor sen...


Avslutningsdagen infaller förövrigt på min födelsedag, jäklar vilken fin present jag kommer ge mig själv :)

Idag har jag finurlat ut vad ett av mina största problem är, jag har så fruktansvärt svårt att prata om saker, att sätta ord på mina tankar. Jag tänker otroligt mycket, jag känner otroligt mycket då jag är en känslosam person. Fast det kanske inte är många som vet, för jag säger det aldrig.

Jag har berättat om min pusselbitar, och efter the bad break-up så slutade jag visa känslor helt. Jag kan ibland titta på min pojkvän, fyllas av enorm glädje, lycka och kärlek. Men jag säger ingenting. Det är som att jag räknar med att folk kan läsa mina tankar. I torsdags kollade jag på Rosa bandet-galan medan min pojkvän bytte strängar på sin gitarr. Jag satt och grät konstant i ungefär två timmar, jag fylldes av sorg och tomhet efter min morfar och moster som båda dog i cancer samtidigt  som jag blev rädd, rädd för framtiden och risken för att jag någonsin kan få sjukdomen. Han såg att jag grät och frågade hur det var och jag svarade med att sätta på en mask och byta samtalsämne. I mitt huvud så ekade orden "Jag saknar dem båda" och jag ville egentligen bara skrika ut det. Lägga mig på golvet och skrika och sparka och verkligen uttrycka min sorg, men höll det inne. Har alltid gjort så och jag börjar förstå att det är det som har tagit mig hit. Alla undertryckta känslor som har samlats på hög börjar göra sig påminda, det börjar bli fullt.


I know, jag behöver hjälp, professionell hjälp. Och tro mig, jag har försökt få det. Men det är ju så att jag är inte den enda här i världen som råkar må dåligt så det är lite svårt att få den hjälp jag behöver med min ekonomi. Kuratorn på min vårdcentral ställde mig i en kö och om jag har tur får jag tid innan jul. Annars finns det någon jourmottagning som man kan gå till om man är självmordsbenägen. Hittade förövrigt att samtalsterapeut som tar 800:- i timmen, har inte de pengarna dock. Så jag får väl vänta, är inte riktigt självmordsbenägen och känner inte för att spela det heller. Är lite tråkigt att jag har ringt runt som en galning och ingen riktigt tar en på allvar bara. 
Förhoppningsvis så kommer allt som händer nu framöver bara att göra allt bättre, det tänker jag se till, det tänker jag kämpa för.