misssbrightside

Gud va dålig jag är. Men jag känner att bloggen kommer verkligen inte i första hand. Egentligen gör jag verkligen inte mycket om dagarna, BORDE göra massor men har ingen ork. Min  kropp har börjat protestera totalt mot mitt nuvarande leverne så nu känner jag att det måste vara slut på det. Jag har överskottsenergi som jag  inte orkar göra av med. Jag är konstant på dåligt humör. Mina mage är sur och jobbig på alla sätt och vis.

Men det är lite det här jag har väntat ut. Det är ett tecken på att jag är redo. Jag har matat på med allt för att kroppen ska slå bakut, på så sätt blir det inte lika svårt att byta bana. Jag har som sagt ändrat synen på min kropp och accepterar den som den är och känner inte hat eller äckel när jag ser mig själv naken. Detta gör att chansen minskar att jag ska ramla tillbaka i mina gamla destruktiva fotspår.

Det kommer bli jobbigt. Jag vet hur hårt det var förra gången. Jag låg inne och grät för att det kändes som att jag förlorat en nära vän. Jag vill inte att maten ska vara min bästa vän, det känns som att den står i vägen för allt jag gör. Det är som en olidlig pojkvän som talar om för en vad man ska göra eller inte hela tiden. Jag måste helt enkelt sluta låsa in mig, jag måste kunna prata med folk.  Särskilt min pojkvän.

Han och jag har inte ens pratat om ämnet mat och övervikt. Jag vill inte att han ska se mig med de ögonen. Han ser ju självklart att jag är överviktig, men vi har inte berört det ämnet alls. Men om jag nu ska ta det här steget så måste jag släppa in honom lite mer, göra mig mer sårbar. det skrämmer mig. Fast om jag känner rätt så kan ha vara en stor hjälp och  ett stort stöd. Om han har hållt ut med mig så som jag är och ser ut nu, så borde han även kunna stödja mig mitt val. Men det var ju det där med jag och min sårbarhet. Miss independent.

Tänker inte köra med vägning och mätning, bara uppskatta min kropp precis som den är och verkligen försöka se på den och dess förändringar. På så sätt eliminerar jag alla risker för att bli besviken när vågen inte står på det jag vill, det är ju det som har stjälpt mig tidigare gånger. 1 juli ska jag vägas och då planerar jag att väga under 90, närmare 80. Hur jag ska gå till väga kommer i ett separat inlägg eftersom det här blir fööör långt annars :)

Tack ni som står ut och kikar in nån gång ibland iaf

Igår började kolla på en serie som heter Samantha Who men Christina Appelgate i huvudrollen. Det handlar om en kvinna i 30års åldern som är med om en bilolycka och får total minnesförlust. Detta innebär att hon får chansen att börja om sitt liv på nytt då hon inser att hon inte var särsklit snäll i livet innan olyckan.

Då började jag direkt tänka på vad jag skulle ändra på om jag fick chansen att börja om på nytt och jag måste säga att det enda jag kom fram till är; INGETING. Alla handlingar jag har gjort hittills har fört mig dit jag är idag samt har gjort mig till den människa jag är, och det är inget jag vill ändra på.

Så nu sitter jag och firar med en bit smörgåstårta och Brämhults apelsin juice, bara för att jag är för bra. Jag tror att vi i dagens samhälle har svårt med att bara stanna upp och uppskatta oss själva och belöna oss för att vi är just de vi är. Till stor del beror nog detta på den ökända jantelagen. Man behöver kanske inte gå till överdrift, men man måste lära sig att uppskatta sig själv på riktigt annars kommer man ha svårt att uppskatta allt annat runt omkring en.

När jag har skrivit de här fem inläggen så har det slagit mig hur långt jag egentligen har kommit och vilken bra människa jag faktiskt är. Ta som exempel det där med pojkvännen som var otrogen och min mormor som tydligen knappt ville veta av varken mig eller min mamma.  Jag skulle kunna välja att vara riktigt arg och hata dem för resten av mitt liv och aldrig mer prata med dem. Men det gör jag inte. Jag känner inga negativa känslor alls gentemot dem. De har redan fått sitt straff. Pojkvännen lever ensam och har inget liv förutom det han har framför sin dator, han har ingen som helst inkomst och jag vet ingen som skulle vilja anställa honom heller, jag vet by fact att han har stor ånger och väldigt svårt att komma över mig så han är nog väl medveten om vilken miss han gjorde. Jag är glad för den missen idag även fast det kändes svårt då, men den har tagit mig längre, annars kanske jag fortfarande hade suttit med honom hemma i hans sunkiga lägenhet och inte gjort nåt. Han lärde mig även hur det känns att bli riktigt älskad och uppskattad och att jag verkligen är värd det bästa.
Vad beträffar min mormor så är hon också själv i sitt stora hus som hon aldrig lämnar tomten på förutom om hon ska tända på kyrkogården. Även fast hon kanske inte inser det själv så har hon nog dragit på sig det själv, hon har mist två av de personer som levt med henne. Jag kommer fortfarande hälsa på henne varje gång jag får en chans, hon har fått igen för sina misstag och jag tänker inte dömma från det utan ge henne en ny chans varje gång, för att det förtjänar alla människor.

Jag kan inte vara arg och bitter för jag tror innerst inne att det alltid finns en positiv sida till allt som händer. Istället för att älta det som har varit så är det bättre att släppa och gå vidare. Allt sker av en anledning och det är för att vi ska lära oss något av det.

Min mosters bortgång känns fortfarande svår. Men när jag tänker tillbaka så tänker jag inte på de där sista dagarna utan det som var innan, hennes gapskratt och ständiga leende. Det var alltid en stor inspiration för mig och jag vill föra det vidare till andra människor, det är så jag vill bli sedd genom andras ögon. Jag är medveten om att hon ibland sitter på min axel och är med i det jag gör, jag vet att hon vakar över mig och hjälper mig när det är svårt. Jag vet det i mitt hjärta. Likaså min morfar. Jag känner mig alltid trygg när jag tänker att de finns där för mig.

Även fast de flesta av mina pusselbitar var svåra när det väl skedde så känns det inte svårt längre. Jag hr blivit en stark och klok människa och istället för att känns sorg över det eller panik för att det ska hända igen så har jag valt att lära av det. Om jag sänder ut positiv energi från mig så kommer även positiva saker att dras till mig, det är lite det som är mitt nästa projekt. Mer om det ikväll.