misssbrightside

När jag har skrivit de här fem inläggen så har det slagit mig hur långt jag egentligen har kommit och vilken bra människa jag faktiskt är. Ta som exempel det där med pojkvännen som var otrogen och min mormor som tydligen knappt ville veta av varken mig eller min mamma.  Jag skulle kunna välja att vara riktigt arg och hata dem för resten av mitt liv och aldrig mer prata med dem. Men det gör jag inte. Jag känner inga negativa känslor alls gentemot dem. De har redan fått sitt straff. Pojkvännen lever ensam och har inget liv förutom det han har framför sin dator, han har ingen som helst inkomst och jag vet ingen som skulle vilja anställa honom heller, jag vet by fact att han har stor ånger och väldigt svårt att komma över mig så han är nog väl medveten om vilken miss han gjorde. Jag är glad för den missen idag även fast det kändes svårt då, men den har tagit mig längre, annars kanske jag fortfarande hade suttit med honom hemma i hans sunkiga lägenhet och inte gjort nåt. Han lärde mig även hur det känns att bli riktigt älskad och uppskattad och att jag verkligen är värd det bästa.
Vad beträffar min mormor så är hon också själv i sitt stora hus som hon aldrig lämnar tomten på förutom om hon ska tända på kyrkogården. Även fast hon kanske inte inser det själv så har hon nog dragit på sig det själv, hon har mist två av de personer som levt med henne. Jag kommer fortfarande hälsa på henne varje gång jag får en chans, hon har fått igen för sina misstag och jag tänker inte dömma från det utan ge henne en ny chans varje gång, för att det förtjänar alla människor.

Jag kan inte vara arg och bitter för jag tror innerst inne att det alltid finns en positiv sida till allt som händer. Istället för att älta det som har varit så är det bättre att släppa och gå vidare. Allt sker av en anledning och det är för att vi ska lära oss något av det.

Min mosters bortgång känns fortfarande svår. Men när jag tänker tillbaka så tänker jag inte på de där sista dagarna utan det som var innan, hennes gapskratt och ständiga leende. Det var alltid en stor inspiration för mig och jag vill föra det vidare till andra människor, det är så jag vill bli sedd genom andras ögon. Jag är medveten om att hon ibland sitter på min axel och är med i det jag gör, jag vet att hon vakar över mig och hjälper mig när det är svårt. Jag vet det i mitt hjärta. Likaså min morfar. Jag känner mig alltid trygg när jag tänker att de finns där för mig.

Även fast de flesta av mina pusselbitar var svåra när det väl skedde så känns det inte svårt längre. Jag hr blivit en stark och klok människa och istället för att känns sorg över det eller panik för att det ska hända igen så har jag valt att lära av det. Om jag sänder ut positiv energi från mig så kommer även positiva saker att dras till mig, det är lite det som är mitt nästa projekt. Mer om det ikväll.