Pusselbit nr 4
Efter min mosters bortgång så förändrades allt. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev att min mamma aldrig kommit särskilt bra överens med sin familj förutom hennes pappa och hennes syster, och nu var båda borta. Begravningen för min moster var hemsk. Jag bröt ihop redan när bilen rullade upp på infarten mot kyrkan, försökte få igenom att det var okej att solglasögon inomhus. Jag gick raka vägen fram och satte mig utan att ta ögonkontakt med någon. Jag grät oavbrutet hela begravningen och jag var fortfarande förbannad. Min moster var ju trots allt kristen och jag visste att hon och just den här prästen inte hade kommit överens. När det var dags att gå fram till kistan och säga sina farväl så brast det för mig, när vi stod framme vid kistan så vek sig knäna på mig, jag orkade inte mer. Pappa tog emot mig dock så jag ramlade aldrig i golvet.
Mamma som sagt, var ju den som fick ta hand om alltihopa, starkare människa svårt att hitta rent psykiskt. Det började bli mer och mer oroligt mellan henne och pappa, mer än vad det redan var. Sommaren efter på midsommarafton så rök de ihop ordentligt. Mamma skrek, något jag aldrig hört henne göra förut. Jag blev helt förskräckt och satte mig i bilen och åkte hem. det var säkert sista gången mamma och pappa befann sig på samma ställe resten av sommaren, de totalundvek varandra. Jag hade sagt de fem senaste sommrarna att "I år kommer mamma och pappa skilja sig" och den här gången var jag övertygad om att jag hade rätt, det hade blivit för infekterat. I augusti så berättade mamma för mig att hon tänkte meddela pappa om skilsmässa senare samma vecka och jag tänkte inte så mycket mer på det. Sen ringde pappa senare samma vecka och berättade att hon hade gjort det och det var först då jag insåg vad som var påväg att hända.
Är det nåt jag inte gillar så är det större och snabba förändringar, och det här var nog en av de större i mitt liv. Vi skulle va tvugna att sälja huset, jag skulle vara tvungen att välja att bo med mamma eller pappa, det fanns inte i min värld att jag skulle bo varannan vecka. Jag beslutade tills sist att följa med pappa, det var han som hade mest pengar och det var han som hade en dator. Plus att han och jag hade aldrig haft en bra kontakt nån gång så om jag skulle flytta med mamma som kan räknas som min bästa vän så skulle jag så gott som glömma bort han. Samtidigt som allt detta skedde tog jag modet till mig att göra slut med pojkvännen, om det ändå ska ske förändrignar så kan de lika gärna komma på samma gång.
Att flytta med pappa var det bästa beslutet jag tagit. Vi kom mycket närmare varandra och jag fick se en hel drös nya sidor av han som jag aldrig hade sett förut, en del mindre önskvärda tyvärr. En del var riktigt jobbigt att få se eftersom han alls inte hade förutsett skilsmässan utan var ganska nere ett tag.
Även fast de bodde i varsin ingång i samma lägenhetsbyggnad så pratade de inte med varandra på ett och ett halvt år, inga problem för min del för då kunde jag sköta själva organisationen. Av en "slump" skickade pappa ett sms till mig, men råkade trycka iväg det till mamma vilket gjorde att mamma ringde upp och åkte och hälsade på honom. där förändrades allt en gång till. Jag fick snabbt förstå att numera var jag den som betedde sig mest vuxet i våran familj. Detta var för mindre än ett år sen och det har fortsatt tills än idag. Jag tar på mig allt ibland känns det som och försöker hjälpa till och reda ut. Senast i förrgår avsade jag mig allt. Jag har mitt eget liv att sköta och mina egna problem att lösa utan att behöva ha deras fjanterier att ta hand om utöver det. Vid såna tillfällen är jag glad att jag bor 15 mil bort så att jag bara kan låta bli att svara ibland om de ringer osv.
Min mamma och jag har förövrigt kommit ännu bättre överens efter detta hände och hon kommer ofta och hälsar på mig. Innan jul var hon här och jag berättade om mina problem, så nu vet hon. Det kändes bra även om jag är lite avvaktande ifall hon skulle säga nåt, men jag tror inte det. Hon har även varit väldigt öppen mot mig och berättat mycket ur hennes liv och jag gör allt för att stötta henne. hon har ju som sagt aldrig haft det lätt med sin mamma och jag har haft svårt att inse det. När hon var här förra helgen berättade hon att min egen mormor många gånger faktiskt totalt har stuntat i min existens, inte kommit på min födelsedagar osv. Hon har kallat mamma både det ena och det andra och kastade ut henne ur huset vid 16 års ålder efter mamma gjort en abort och börjat bli misshandlad av sin kille. Sånt gör ont att få reda på, men av detta kan man säga "det som inte dödar, härdar!"
Mamma som sagt, var ju den som fick ta hand om alltihopa, starkare människa svårt att hitta rent psykiskt. Det började bli mer och mer oroligt mellan henne och pappa, mer än vad det redan var. Sommaren efter på midsommarafton så rök de ihop ordentligt. Mamma skrek, något jag aldrig hört henne göra förut. Jag blev helt förskräckt och satte mig i bilen och åkte hem. det var säkert sista gången mamma och pappa befann sig på samma ställe resten av sommaren, de totalundvek varandra. Jag hade sagt de fem senaste sommrarna att "I år kommer mamma och pappa skilja sig" och den här gången var jag övertygad om att jag hade rätt, det hade blivit för infekterat. I augusti så berättade mamma för mig att hon tänkte meddela pappa om skilsmässa senare samma vecka och jag tänkte inte så mycket mer på det. Sen ringde pappa senare samma vecka och berättade att hon hade gjort det och det var först då jag insåg vad som var påväg att hända.
Är det nåt jag inte gillar så är det större och snabba förändringar, och det här var nog en av de större i mitt liv. Vi skulle va tvugna att sälja huset, jag skulle vara tvungen att välja att bo med mamma eller pappa, det fanns inte i min värld att jag skulle bo varannan vecka. Jag beslutade tills sist att följa med pappa, det var han som hade mest pengar och det var han som hade en dator. Plus att han och jag hade aldrig haft en bra kontakt nån gång så om jag skulle flytta med mamma som kan räknas som min bästa vän så skulle jag så gott som glömma bort han. Samtidigt som allt detta skedde tog jag modet till mig att göra slut med pojkvännen, om det ändå ska ske förändrignar så kan de lika gärna komma på samma gång.
Att flytta med pappa var det bästa beslutet jag tagit. Vi kom mycket närmare varandra och jag fick se en hel drös nya sidor av han som jag aldrig hade sett förut, en del mindre önskvärda tyvärr. En del var riktigt jobbigt att få se eftersom han alls inte hade förutsett skilsmässan utan var ganska nere ett tag.
Även fast de bodde i varsin ingång i samma lägenhetsbyggnad så pratade de inte med varandra på ett och ett halvt år, inga problem för min del för då kunde jag sköta själva organisationen. Av en "slump" skickade pappa ett sms till mig, men råkade trycka iväg det till mamma vilket gjorde att mamma ringde upp och åkte och hälsade på honom. där förändrades allt en gång till. Jag fick snabbt förstå att numera var jag den som betedde sig mest vuxet i våran familj. Detta var för mindre än ett år sen och det har fortsatt tills än idag. Jag tar på mig allt ibland känns det som och försöker hjälpa till och reda ut. Senast i förrgår avsade jag mig allt. Jag har mitt eget liv att sköta och mina egna problem att lösa utan att behöva ha deras fjanterier att ta hand om utöver det. Vid såna tillfällen är jag glad att jag bor 15 mil bort så att jag bara kan låta bli att svara ibland om de ringer osv.
Min mamma och jag har förövrigt kommit ännu bättre överens efter detta hände och hon kommer ofta och hälsar på mig. Innan jul var hon här och jag berättade om mina problem, så nu vet hon. Det kändes bra även om jag är lite avvaktande ifall hon skulle säga nåt, men jag tror inte det. Hon har även varit väldigt öppen mot mig och berättat mycket ur hennes liv och jag gör allt för att stötta henne. hon har ju som sagt aldrig haft det lätt med sin mamma och jag har haft svårt att inse det. När hon var här förra helgen berättade hon att min egen mormor många gånger faktiskt totalt har stuntat i min existens, inte kommit på min födelsedagar osv. Hon har kallat mamma både det ena och det andra och kastade ut henne ur huset vid 16 års ålder efter mamma gjort en abort och börjat bli misshandlad av sin kille. Sånt gör ont att få reda på, men av detta kan man säga "det som inte dödar, härdar!"
Kommentarer
Trackback
