Kladdigt
Har även bilnycklarna brevid mig och är inte långt ifrån att sätta på mig kläderna för att springa ut till bilen och sticka iväg en sväng, mcdonalds stänger om en halvtimma, jag hinner, annars finns statoil.
Jag vet inte vad det beror på dock, är det för att....
- ...jag nyss haft en diskussion med min kille om hur jag känner mig och allmänna tankar jag aldrig pratar om annars för att jag för rädd och nu är jag sårbar och naken..
- ... det där jäkla sötsuget börjar ta ut sin rätt efter flera dagar utan kolhydrater
- ... det där sockerberoendet jag har kämpar hej vilt för att bevisa att jag inte kan stå upp mot det som så många gånger förut
- ... för att jag helt enkelt är sugen på kladdkaka
Jag tror knappast att det är det där sista, men fatta vad skönt om det vore så. Om jag vore en smalis som mitt i natten kommer på att jag är sugen på kladdkaka och går upp och bakar en som jag sedan äter upp av ren njutning för att jag vet att inget kommer sätta sig på mig ändå.
På mitt senaste samtal så pratade jag och min terapeut om att min kropp består av två delar; The body and the mind. Jag tänker saker som verkar jättebra men min kropp vill inte, den strävar emot sig själv. Jag känner mig som en normalbyggd människa som är instängd i en tjockiskropp, en kropp som tydligen vill vara tjock och gör allt för att inte bli smal.
Det är nog det som är problemet; Jag känner mig instängd, tjockisen sätter upp hinder för mig som jag inte orkar ta mig över, så jag lägger ner och accepterar. INTE bra! Kom igen nu och klättra över, jag kommer klara det!!!
Å andra sidan så är det ju jävligt gott med kladdkaka.
SV: Det är skönt att veta att man inte är den enda som tänker såhär iaf. Men jag tror det är inte allför ovanligt ändå.
Vad gäller att tröstäta (som jag har lätt för), så borde jag/man egentligen gå till botten med självaste problemet, annars blir det lätt att man byter från ett beroende till ett annat (typ shopping?). Men det är inte lätt att jobba med sig själv, att ändra sitt tänk. Sånt där kan säkert ta åratal.
Jag har också ett litet block som jag skriver varje dag hur jag tränar och äter och även lite tankar ibland och motivation och sådär. Ska även börja skriva där tre positiva grejer. Men som du, jag får se hur länge det håller, haha. Jag har också lätt att glömma sånt där.
Kram!
Hej där... hur går det för dig...?
Kram
Åh, kladdkaka är förödande gott. Det skulle väl inte vara några problem om man nöjde sig med en bit, men vips är hela kakan borta....
Har varit borta från bloggandet ett tag, men håller nu på att läsa in mig på mina favoriter. Så roligt att se att du finns kvar, att du jobbar på bra med dig själv och vågar öppna dej mer för dina närmsta. Jag tror på dej! Du fixar det här. Vi fixar det här!
Kram.
