OK
Dagen idag har gått helt okej. Har inte känt av det minsta sug eller matthet, som man ofta känner av när man tvärt slutar med kolhydrater. Så nu jäklar är jag verkligen på G. Ser ut att kunna bli fint väder imorron och då blir det verkligen på topp. Allt känns sådär löjligt perfekt idag!
Såg en film igår kväll som gick på femman, "Queen size" hette den. Jag grät mig igenom hela filmen, inte lite då och då utan tårarna rann konstant i en och en halv timme, från den började tills den tog slut. Det var inte för att den var särskilt bra, eller särskilt sorglig, det var bara det att den handlade om mig. Rättare sagt en överviktigt tjej som verkligen lider av det, jag är kanske inte lika extrem men ändå. Jag har inte pratat med min pojkvän om alla mina vikt relaterade problem (än!!! Jag vet...) så jag tvingade honom att också se den. Hoppas nånstans att det kopplade. Tjejen i filmen hade en mamma som försökte hjälpa henne genom att köpa viktväktar mat och så vidare. Sen så hade hon en "röst", hennes mamma fast i finare kläder, smal och snygg som hela tiden berättade för henne hur fet hon var osv. Det är precis så jag har haft det.
Är det nån mer än mig som känner att man hör en slags röst? Sin fetto-röst som hela tiden berättar hur dålig man är och hur man inte duger till. Ingen schitzoröst direkt, men det är svårt att förklara. Det är iaf jälvigt svårt att bortse från den för denb finns alltid där, särskilt när allt är som svårast. Jobbigt det där, men en vacker dag om ca 10 år hoppas jag att jag har lyckats reducera den till minsta möjliga, för en sak är säker och den kommer aldrig att försvinna.
Såg en film igår kväll som gick på femman, "Queen size" hette den. Jag grät mig igenom hela filmen, inte lite då och då utan tårarna rann konstant i en och en halv timme, från den började tills den tog slut. Det var inte för att den var särskilt bra, eller särskilt sorglig, det var bara det att den handlade om mig. Rättare sagt en överviktigt tjej som verkligen lider av det, jag är kanske inte lika extrem men ändå. Jag har inte pratat med min pojkvän om alla mina vikt relaterade problem (än!!! Jag vet...) så jag tvingade honom att också se den. Hoppas nånstans att det kopplade. Tjejen i filmen hade en mamma som försökte hjälpa henne genom att köpa viktväktar mat och så vidare. Sen så hade hon en "röst", hennes mamma fast i finare kläder, smal och snygg som hela tiden berättade för henne hur fet hon var osv. Det är precis så jag har haft det.
Är det nån mer än mig som känner att man hör en slags röst? Sin fetto-röst som hela tiden berättar hur dålig man är och hur man inte duger till. Ingen schitzoröst direkt, men det är svårt att förklara. Det är iaf jälvigt svårt att bortse från den för denb finns alltid där, särskilt när allt är som svårast. Jobbigt det där, men en vacker dag om ca 10 år hoppas jag att jag har lyckats reducera den till minsta möjliga, för en sak är säker och den kommer aldrig att försvinna.
Kommentarer
Postat av: kakan
Förstår precis vad du menar med "rösten", det är nog den dåliga självkänslans om talar, ibland för att trycka ner, ibland för att skydda. För om jag redan talar om för mig själv hur jä-a misslyckad jag är, då behöver ingen annan göra det... Jobbar själv med den biten. Det är inte enkelt, men det går framåt. Kul att du är tillbaka! Du känns stark och motiverad, hoppas du får ett bra stöd från din pojkvän också, även om han inte vet allt (vilket han inte behöver veta, du berättar bara det du själv vill dela med dig av!)
Kram, kram.
Trackback
